Veckans vetenskap!

Hej bloggen!

Här sitter jag och läser på om döden och vad som händer i hjärnan då man dör. Varför jag valt detta ämne för veckans vetenskap är för att jag lyssnade på en pod där man diskuterade om hjärnaktiviteten i dödsögonblicket och jag tyckte att det var väldigt intressant och därför vill jag dela med mig av det till er!

Det var nämligen så att ett läkarteam övervakade en man då han var på väg att dö genom att fästa elektroder på hans panna för att kunna avgöra hur vaken han var och hur mycket morfin han behövde och då kunde de se hur hjärnaktiviteten sjönk tills den till slut dog då hjärtat stannade. Men i det ögonblicket så sköt hjärnaktiviteten helt plötsligt upp igen till lite under den nivå vi har vid vakenhet. De trodde först att det var en störning från en personsökare som orsakade toppen men efter att ha utfört detta försök på 100 patienter (med deras tillåtelse hoppas man ju) så kunde de se att denna topp inträffade i 80% av fallen.

Anledningen till toppen kan vara att det krävs en viss elektrisk spänning över våra nervceller i hjärnan för att de inte ska skicka ut några signaler och att man när man är död inte längre upprätthåller den spännigen så att alla nervceller ”avfyras”. Andra forskare tänker att det kan vara hjärnans försök att utjämna balansen, när kroppen går ner i energi går den upp i energi för att kompensera.

En följd av denna topp tror Arvid Carlsson, nobelpristagare i medicin, kan vara att man tappar upplevelsen av tid och att detta därför kan upplevas som evigheten. Tänk så romantiskt det vore om tiden inte fanns längre och du kunde välja själv i vilken tid under ditt liv du ville vara.

En näradödenupplevelse beskrivs ofta som att man ser ljuset i tunneln vilket även det skulle kunna förklaras vetenskapligt. Det är nämligen så att i näthinnan är det mörker som aktiverar nervcellerna vilka signalerar till hjärnan och om dessa inte aktiveras på grund av att näthinnan har för lite energi så kommer de inte att skicka några signaler vilket kommer att upplevas som ljus. Detta skulle kunna förklara varför man ser ljus och på grund av att man har fler synceller i mitten av synfältet så ser man mest ljus där och därför upplevs det som en tunnel.

En annan näradödenupplevelse är att man upplever att man flyter ifrån sin kropp eller att man ser sig själv uppifrån. Detta kan bero på att det finns delar i hjärnan som ansvarar för att ge en korrekt bild av var man har sin kropp och om man får skador på denna eller om den stimuleras så kan man uppleva att man ser sin kropp uppifrån. Som jag tidigare skrev så avfyras det en massa saker kors och tvärs i hjärnan och det är inte helt omöjligt att detta område stimuleras på ett sådant sätt. 

 
Här är en artikel, Här är en pod och Här är en till :) 
 
För att knyta tillbaka lite till förra veckan så tänker vi att synbarriären går där gravitationen inte längre lyckas hålla gasen och Rikard säger att han hört att man inte sprängs men det vet jag inte om jag tror på så på den punkten är jag inte mycket klokare :)
 
Jag tänker mig ett lite kortare inlägg nästa vecka vilken ska hanla om nervsystemet. Blev lite intresserad av det när jag skrev detta inlägget! 
 

Kommentarer
Postat av: pops

Jag tycker veckans vetenskap är väldigt bra :)

Svar: Så bra :D
Alexandra Sjösten

2014-02-11 @ 20:32:36
Postat av: Anne

Väldigt intressant. Kul att läsa :)

2014-02-11 @ 21:04:00

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0